Maajåelkie (Helags)

I början av augusti, med dåliga väderprognoser, begav vi oss till Maajåelkie (Helags). Sex vuxna och fyra barn. En vandring som fick några av oss att utmana gränserna lite extra och som för flera var den första fjällupplevelsen.

Helags , sydsamiska Maajåelkie,  1 797 meter över havet är den högsta svenska bergstoppen söder om polcirkeln.

Massivet utgör tillsammans med Sylarna det sydligaste högfjällsområdet i Sverige. På fjällets brantaste, östra sida finns Helagsglaciären som är 600 meter lång med en uppskattad maximal tjocklek om 50 meter. 

Jag och en av de andra föräldrarna, Jeanette, har gjort några toppturer  tillsammans innan. För resten av gänget var det första fjälläventyret.

Vi beräknade en hel dag för att nå berget, en hel dag för topptur och en hel dag för att gå tillbaka till startpunkten.

För själva toppturen var vi sponsrade med finfina leksaker från Minecraft, tanken var att barnen skulle få hitta varsin skatt på toppen som en del av motivationen.

En blandad grupp med andra ord. Två små barn i sex-sjuårsålern, en nästan tonåring och en taggad nioåring. Riktigt dålig väderleksprognos med utlovad regn (och hagel) både under inmarsch till base camp och utmarsch.

Alla sov i tält och föräldrarna bar huvuddelen av utrustningen. Min ryggsäck vägde 19 kilo inklusive mat.

DAG 1

Första dagen startade vi vid Kläppen. Barnen var taggade till tusen och första delen av vandringen gick strålande. I Kesudalen stannade vi för lunch och allmänt mys.

Under stigningen upp mot kalfjällen vacklade humöret något hos de små, men upp kom vi. Väl där började vi dock gå i olika tempo och ekipagen särade på sig för att kunna låta barnen gå i den takt som passade dem bäst.

Vandringen avslutades i riktigt oväder med blåst, spöregn och hagel. Men alla kom fram vid gott mod och barnen var fortfarande positiva till topptur dagen efter, trots att den 12 kilometer långa vandringen.

DAG 2

Vi vaknade i solsken och under blå himmel, en perfekt topptursdag.

Vi åt lunch tillsammans en bit uppför berget och tyckte fortfarande om varandra (tror jag).

Under den branta stigningen vid sidan av glaciären började de två yngsta barnen bli trötta. Det blev svårare och svårare att motivera dem och krävdes mycket pauser och choklad.

De två äldre barnen var dock hur starka och pigga som helst och ville gärna gå snabbare.

Efter en snabb titt på klockan och överläggning med barnen bestämde vi oss för att avbryta toppturen för de två minsta. De hade då gått ungefär halvägs. De var fortfarande glada och stolta över sin prestation och det kändes inte motiverat att försöka tvinga dem till en topptur de inte längre hade lust med. Vi var ju trots allt där för deras skull och för att marknadsföra naturen och fjällen som en positiv plats för barnen.

Självklart fick småttingarna sina Minecraftpresenter även om de inte nådde toppen.

Vägen ner var en fest med mycket lek i bäckar och språng. Med sagoberättande och utbyte av förtroligheter.

De två stora barnen nådde glada och stolta toppen tillsammans med föräldrar som antagligen var tröttare än dem.

Efter middagen fick min dotter plötsligt sprattel i benen och blev sugen på äventyr. Tillsammans med äldsta barnet och hans mamma Kajsa sprang vi ut på en fantastiskt mysig tur i skymningen. Medan det mörknade klättrade vi upp och nerför Jalkesåajja 1184 meter över havet. Barnen var glada och busiga och rullade nerför berget tillbaka mot tälten.

Dagen avslutades sent i tältet med en stolt och stark dotter som ändå hade fått slutföra sin tredje topptur över tusen meter, även om det blev en annan topp än den vi först planerat.

DAG 3

Sista dagen packade vi ihop och vandrade tillbaka mot Kläppen, 12 kilometer efter två dagars intensiv rörelse och många höjdmeter.

Vi föräldrar var oroliga att barnen inte skulle orka efter en väldigt utmanande tur. Men tji fick vi. Alla orkade och några sprang till och med sista kilometern mot bilen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *