Mina barn på sociala medier

Innan jag skriver min sammanfattning av sommarens äventyrsprojekt vill jag gärna säga några ord om exponeringen av mina barn på nätet, och då framförallt på sociala medier.

Jag har alltid haft som princip att inte publicera bilder på barnen efter att de fyllt ett år.

Detta på grund av att jag tycker det är integritetskränkande. Barn är små människor med rättigheter och en hög grad av självbestämmande över den egna kroppen och hur den exponeras.

I mitt arbete som journalist och redaktör har jag lärt mig att barn och unga särskilt behöver få utrymme att fundera över en bildpublicerings eller ett uttalandes konsekvenser. De behöver hjälp att förstå nätets dynamik och tidsaspekten av en publicering.

Bilderna finns kvar för alltid, det som inte känns kränkande idag kan vara eller bidra till en kräkning i framtiden. Det som jag tycker är gulligt kan ett barn skämmas för. Det som en sjuåring är stolt över kanske en femtonåring inte vill berätta för hela världen.

I samband med att jag startade bloggen och bestämde mig för att mitt äventyr skulle involvera barnen fick jag också tänka över mitt beslut.

Jag har egentligen inte ändrat uppfattning. Jag tycker inte att föräldrar har rätt att publicera bilder och filmer på sina barn. Men jag har gjort ett undantag. Jag kommer inte att kunna rättfärdiga det i framtiden om mina barn blir arga på mig eller drabbas negativt på grund av det bildmaterial jag låtit så många utomstående ta del av.

Det jag har gjort är att försöka begränsa skadan genom att involvera barnen. Stora barnet (sex nu sju år) har fått titta på alla bilder och filmer. Hon har godkänt allt material som publicerats och utöver det har jag hjälpt henne att sortera ut sånt jag tror kan komma att få en annan betydelse om några år.

Jag har försökt tänka på den kroppsliga och intellektuella integriteten.

Samma sak med de andra äldre barnen, deras föräldrar har involverats och har tillsammans med barnen tittat på materialet och godkänt.

De små barnen har det varit svårare med. Mycket av det finaste filmmaterialet är när de gör gulliga saker. Här har det varit otroligt svårt att dra en gräns mellan det gulliga och det rent integritetskränkande.

Jag har inte publicerat tvååringens namn i samband med bilderna och har inte taggat något av barnen med deras fulla namn. På detta sätt kommer bilderna förhoppningsvis inte att vara sökbara i framtiden, såvida inte någon söker upp dem via mitt namn, vilket ju kan hända.

Jag har helt enkelt fattat ett ganska stort beslut åt barnen som jag redan nu är medveten om egentligen är fel. Jag hoppas att de förlåter mig.

Vad gäller fortsatt exponering efter projektets avslut har jag inte fattat något beslut än. Troligtvis kommer den här sommaren att bli en parantes.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *