HELLWEEK DEL 3

Läs om första dagens strapatser.

och om andra dagens.

Fredag

Det regnar och blåser hårt, tälten beter sig som ostyriga drakar när vi försöker packa ihop.

Foto: Karim Walldén

En av de som arbetar på området säger att han absolut inte tycker vi ska paddla. Det blåser och prognosen säger att vinden ska öka under dagen.

Flera vana paddlare säger att de inte vill paddla i det här vädret.

Jag själv har en lång historia av oansvariga beslut bakom mig, hamnar ofta i situationer där jag fortsätter på spår jag lagt ut i förväg, men som egentligen är alldeles för krokiga och hala.

För inte så länge sedan, efter en incident som kunde kostat både mig och mina barn livet, lovade jag mig själv att vara eftertänksam. Att göra bra riskanalyser och i tveksamma situationer inte överlåta bedömningen till andra.

Nå, jag beslutar helt enkelt att jag, som inte har paddlat tidigare, borde avstå. När jag meddelar mitt beslut får jag svaret att det inte går att hoppa av. Att det inte finns någon möjlighet att frakta kajaken till punkten där de ska hämtas upp.

Jag säger att jag inte litar på riskbedömningen och att min insats, två barn, är för hög i proportion till den upplevda risken.

Arg som ett bi plockar jag ändå ihop mina grejer och sätter mig i kajaken.

Jag i min Pridekajak. Foto: Karim Walldén

Dagen visar sig bli fantastisk. Nu är alla mätta, visserligen slitna, men ändå glada. Vi spretar inte åt olika håll längre utan paddlar som ett team, ett väloljat maskineri. Pratar, skrattar och tramsar som om vi känt varandra länge.

Fjorden är lugnare än tältplatsen. Foto: Karim Walldén

Omgivningen är fantastiskt vacker och många av oss har smugglat ner godis i fickor och andra skrymslen.

Paulina och Johanna plockar blåmusslor efter vägen och ingen går runt.

Kissa i flaska

En av killarna är extremt kissnödig länge, länge. På båda sidor reser sig höga klippväggar kilometer efter kilometer.

Det finns bara en sak att göra.

Jag överlåter en vattenflaska till min medpaddlare och håller i kajaken medan han drar ner byxorna. En av ledarna och en annan deltagare är med och stabiliserar upp.

Jag försöker att vara respektfull och att inte titta, vrider huvudet åt ett annat håll. Samtidigt snarkar jag till flera gånger av återhållet skratt. Situationen är helt enkel alldeles för parodisk. Några dagar har vi känt varandra och här sitter han med snoppen i min vattenflaska.

Som sagt, vi kom varandra nära under det här äventyret.

Bad, frihet och sömn

Krafterna kan tryta även när man äter och när vi närmar oss slutpunkten för paddlingen är många kalla och frusna. Det regnar intensivt och vätan har krupit in på kroppen.

Uppe på land sorterar ledarna ut några av oss, vi förstår först inte logiken men de som blir utsorterade tvingas hoppa i det kalla vattnet från bryggan. Med alla kläder på. Underställ, skor, mellanlager och ytterlager. Vi som står kvar torra är de som valde att bada första dagen. Ledarna vill att vi ska känna hur det känns att gå runt med kajaken.

Simona, en jurist med bakgrund inom mänskliga rättigheter var en av de som tvingades bada.

– Jag upplevde att denna övning inte bara handlade om att vara utan mat. Det var även en prövning i att vara berövad av sin egen vilja och frihet. Vi var tvungna fulltständigt följa bestämda regler och det fanns inget utrymme för förhandling eller argumentation. Jag upplevde det som att jag inte fick säga ”nej” till det som väntade och tvingades att bara köra på.

– Jag, som värderar min frihet och att fatta mina egna beslut har nu varit i händerna på andra som bestämde åt oss. Jag kände mig lite som ett objekt, en marionettdocka som förväntades att göra det den blev tillsagd, blint följa de regler som satts upp utan möjlighet att ändra situationen. En riktigt militär approach som jag verkligen har problem att rätta mig efter och acceptera.

– Men när jag tänker efter så här efteråt, måste jag säga att det var väldigt lärorikt att upptäcka hur mycket jag uppskattar min frihet eftersom jag inte visste det innan. Det är svårt att föreställa sig hur det är innan den berövas från en! sammanfattar Simona.

Simona och Björn. Foto: Filip Malmqvist
Pelle vilar under den hala branta vandringen. Foto: Filip Malmqvist

Genomblöta påbörjas sedan en vandring mot nästa tältplats.

Johanna var en av de som tvingades bada med kläderna på. Foto: Filip Malmqvist
Hans gräver ett dike för att leda bort vattnet från tälten. Foto: Filip Malmqvist

Efter några timmar når vi en fantastisk liten glänta i den karga miljön. Tälten åker upp, de som badat får låna ett semitorrt plagg här och ett där. Regnet slutar ösa ner och vi gör upp en brasa. Där påbörjas debriefingen av våra upplevelser. Runt elden pratar vi och återberättar episoder från dagen.

Foto: Filip Malmqvist

En whiskeyflasta skickas runt, jag dricker lite mer än en halv kork och blir kanonfull. Fnittrar och pratar osammanhängande. I tältet ligger jag sedan, torr och varm och fylls med kärlek till gruppen, tältet och min fantastiskt varma sovsäck. Håller mina medvandrare vakna länge med riktigt fyllesnack om hur mycket jag älskar dem.

Madeleine är lika glad som alltid. Foto: Filip Malmqvist

 Fortsättning följer…
Dag 4

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *