Berätta en saga och barnen orkar gå

När kraften och motivationen tryter för små människor på fjället kan en saga rädda dagen.

Det som har motiverat min dotter allra mest är berättelser. När vi vandrar berättar jag sagor. Vi spanar efter tomtar, troll, jättar, feér och skogsrån.

Småfolket är hela tiden närvarande under våra turer och vi har tillsammans skapat en flicka i hennes egen ålder som hjälper dem.

När historien är som intensivast kan hon gå hur långt som helst utan att reflektera över trötthet eller hunger.

Karaktären Shirin har följt oss i flera år och utvecklas hela tiden. Läs ursprungsberättelsen, kanske kan du plocka någon liten bit.

Författare är Karin Lenke och bilderna har jag själv målat.

Trollbesök

Det var en gång, för inte alls länge sedan, som Shirin fick ett spännande uppdrag. Det var så här det började:

Shirinns hus

Shirin ska precis lägga sig till rätta framför tv:n med en stor skål geléhallon när det ringer på dörren. Det är hennes barnsliga granne Jens som har fått problem. Shirin undrar om han behöver henne för att träna manus. Jens är skådespelare och ibland får Shirin hjälpa honom att lära sig sina repliker. Då får hon läsa i Jens manus, alla roller utom hans. Det kan vara ganska tråkigt eftersom Jens oftast inte har så många repliker.

Men det är inte därför han ringer på. Han kan inte säga vad det är. Shirin måste följa med och titta.

– Du måste se det här! Dom är i köket.

– Vilka dom, undrar Shirin, och tycker Jens hetsar men låter sig övertalas att gå med och titta.

Vad kan det vara för något som är så viktigt? Kanske är det ett rör som läcker. Det har Shirin hjälpt till att laga förut.

– Vad säger du nu då?

Det är inget rör, det är inte ens en kran som droppar eller en spik som behöver slås i. Det är…

… en hel trollfamilj som flyttat in!

– Ja, jag var ute ett litet tag och så när jag kom hem var de här allihopa! Och de vägrar flytta på sig!

Jens

Alla trollen har rufsigt hår, stora röda näsor och kläder som är hopplöst omoderna med lappade knän. De tjattrar och ropar till varandra utan att ta notis om Jens eller Shirin och de har tagit hela köket i besittning.

I besticklådan ligger ett troll och snarkar och ett annat håller som bäst på att bryta sig in i Jens kylskåp.

Några små flitiga troll håller på att torka tvätt i ugnen medan flera runda och lata troll badar bubbelpool i diskhon. De dricker drinkar gjorda av Jens vitaminjuice och skrubbar varandra på ryggen med diskborsten.

Jens verkar helt hysterisk.

– Ok, lugna ner dej nu. Typiskt Jens att hetsa upp sig så mycket, tänker Shirin och kan inte låta bli att tycka att det är lite orättvist att trollen har valt att flytta in i Jens kök och inte hennes.

Shirin plockar upp ett troll ur kakburken och stänger locket. Sen kallar hon alla troll till köksmattan för ett möte.

– Okej, ni fattar kanske att det inte går att ni bor här. Jens tycker att det är för trångt och han vill kunna koka gröt ifred.

– Men, vi är ju inte i vägen, svarar ett av trollen. Han har ju hela lägenheten.

– Vi kan hålla oss härinne, där kakorna finns, fyller ett annat troll i.

Shirin tar reda på en massa saker som kan vara nyttiga att veta. Som att trollen tidigare bodde under en kaffeautomat på en bilskrot, men att den också skulle skrotas, så de var tvungna att flytta.

Trollen passade på att flytta in när de såg att Jens försvann, men de trodde inte att han skulle komma tillbaka så snabbt. Och nu har de faktiskt inte någon lust att flytta igen.

Shirin förstår mycket väl. Hon och hennes mamma har flyttat tre gånger och varje gång har varit lika trist och jobbig, nu vill hon aldrig mer flytta i hela sitt liv. Framförallt inte när hon har en så bra granne som Jens, och speciellt inte nu, när Jens har fått så spännande gäster i köket.

Men Jens är inte glad. Han gillar inte att hela trollfamiljen ska stå på rad och titta på honom när han nyvaken och sur på morgonen ska äta frukost, inte ens om de hämtar morgontidningen åt honom. Shirin förstår att trollfamiljen inte kan bli kvar där.

Jens och hon kommer överens om att försöka hitta ett bättre ställe för dem att bo på. Ett ställe där de inte stör någon.

Troll med ärta

Nästa dag efter skolan kommer Shirin och hämtar trollen. De tar bussen och trollen undrar vart de ska.

– Ni får se, säger Shirin. Hon tar dem ut i skogen. Bussen stannar på en vändplats och eftersom det är långt för trollen att gå ända dit Shirin vill ta dem får de åka med i Shirins väska och i hennes fickor. Men småtrollen i fickorna kan inte hålla sams, så det slutar med att en får sitta på Shirins huvud.

– Så, nu kanske ni kan gå själva, säger Shirin och släpper ner trollen på mossan. Här kan ni väl bo? I skogen finns det träd och stubbar och massa härlig mossa som ni kan bädda med inne i små grottor.

– Var det här allt? Undrar trollen.

– Hur ska vi kunna koppla upp oss till internet och var är kakorna? undrar någon.

– Nä, det är för kallt, säger ett annat, och blött.

– Vi har ju varken gummistövlar eller regnkläder, påminner ett pipigt litet fintroll.

Trollen vänder om och börjar gå tillbaka mot busshållplatsen.

– Men vänta! säger Shirin! Ni kanske kan bygga en koja och bo i, och här bor ju redan en massa andra troll som ni kan vara med.

– Ja just det, muttrar det tjockaste trollet över axeln, det är för trångt.

På vägen hem surar trollen ordentligt. Shirin kan inte komma på något sätt att muntra upp dem. Men de är inte så sura ändå, för de delar med sig av mandarinen som de hittat i Shirins ficka.

Dagen därpå har Shirin en annan och bättre idé. Jens lovar att skjutsa alla ut till Shirins lärare, Ann-Britt, som har en bondgård på landet.

Vid grinden möter Ann-Britt. Hon har haft den här gården i över 30 år berättar hon, och hon kan visst ta emot några troll. Det bor ju redan en familj i stallet, men i ladugården har de inte haft några troll sen 1990-talet. Hon visar runt bland korna som heter Blända och Skära och Blacka och visar höskullen där den förra trollfamiljen bodde. Där finns deras kojor och repstegar kvar.

–  Ja, här är det ju bara att flytta rätt in, säger hon. Jag tror att det är bra att bo så här lite för sig själv uppe på loftet, så blir det enkelt när ni ska utfodra korna i ottan…

– Och mocka dynga, lassa hö och bära vatten, muttrar lilltrollet.

Trollen säger inte mycket mer, men låter sig artigt visas runt hela gården.

– Tack för titten, säger de, när Ann-Britt verkar ha visat allting. Vi åker nog hem och funderar lite på saken.

I bilen är det tyst. Jens parkerar precis utanför huset där de bor. Hissfärden upp är också märkligt tyst, men väl framme i lägenheten blir det ett väldigt liv.

– Hon kände inte igen oss! fnissar trollen.

– Det var vi som bodde där på 90-talet. Dit vill vi inte tillbaka!

Det visar sig att trollfamiljen bodde där i flera månader men att Ann-Britt varit en snål värd. Ingen gröt ens på julafton och hårda krav på att gå eldvakt minst tre gånger om natten. Nej dit vill de inte tillbaka.

Nu tycker Trollen att det är dags att sova och att de kan ta itu med saken imorgon. De vill inte tära mer på Jens nu, när han har varit snäll och låtit dem bo där så länge.

På natten sover Shirin inte mycket. Hon drömmer om trollen.

Nästa dag ringer det på dörren. I kikhålet syns ingen så Shirin öppnar lite på glänt. Där nere står trollfamiljen med alla sina kappsäckar.

– Vi far nu.

– Men vart då? undrar Shirin.

Ingen hinner svara, för just då kommer Jens rusande ut ur lägenheten.

Jag måste sticka! Jag har fått en huvudroll i en musikal i Trollywood och blir borta ett bra tag.

Shirin ser förbluffat på Jens som fumlar med att få av sin nyckel från knippan.

– Ni kan stanna så länge ni vill. Det vore schysst om ni vattnade blommorna ibland, men det kanske du också kan hjälpa till med Shirin, säger han och sträcker fram nyckeln till Shirin.

– Ja, men det ska vi väl kunna ordna, säger Shirin, och trollen håller med. De vet inte riktigt vad de ska göra men så börjar de skratta och Shirin känner också fnittret bubbla fram i halsen. Men det är osäkert om Jens hör det, för han har så bråttom ut till taxin.

Det visade sig att Jens blev värsta succen i Trollywood så trollen blev kvar i Jens lägenhet, och i denna dag har det inte hörts något annat än att de bor där än, och vi får anta att de lever lyckliga alla sina dagar.

Hyreshus

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *